Sol och längtan
Helt underbart ju. Då fick jag en liten liten känsla av vår och längtade en aning.
Idag kom jag igång med träningen igen efter jul. Såå skönt var det! Jag kom genast ihåg hur gott den gör mig. Jag blir pigg, glad och tycker det är rätt trevligt att få vara bland folk. Även fast jag inte känner dem eller ens utbyter ett endaste litet ord med någon. Jag ser även redan nu att min hy har fått en bättre lyster!
För övrigt så saknar jag att hänga mer med vänner. Men de är upptagna mycket just nu. Och flera av dem jobbar ju och kan inte träffas på dagarna, som jag eftersom jag pluggar. Det är synd! Jag behöver vara mer bland de jag känner och tycker om. Annars får jag lätt småångest över att dagarna går utan att jag gör något vettigt.. och så gräver jag ner mig i tankar.
Måste sluta med det!
Ödet
Efter ett samtal med syster, lite sällskap och skratt, kändes allt genast mycket bättre.
Ibland kan det räcka att säga saker man tänker på högt, för att man ska se klarare.
Nu har jag kommit fram till att jag måste försöka tänka bort det som jag upplever som ett problem. Och se det först när jag står inför det. För just nu kan jag nog ändå inget göra.
Det blir som det ska.
De bryr sig
Hur som helst så lät jag mamma veta att jag har lite bekymmer just nu.. men kunde inte säga allt för jag är inte riktigt redo att berätta hela situationen. Det är bara en som vet det mesta än så länge. Eller egentligen två, eftersom en av dem själv är inblandad. Okej tre är det, inklusive jag själv.
Mamma ringde så klart direkt till min syster som ringde mig alldeles nyss. Mamma gör alltid så. Hon tror att min syster kan förstå sig på mig bättre och att jag kan öppna mig mer för henne.
Skönt är det i alla fall att veta att det finns människor omkring en som bryr sig. Helt underbart är det! Syster min föreslog att hon skulle komma förbi mig efter jobbet så vi kunde prata lite... Det kanske jag behöver.
x
Krångligt
Idag mår jag faktskt inge vidare. Jag är ledsen och tycker att mycket känns piss.
Jag blir så trött på mig själv för att jag alltid ska strula till saker. Aldrig kan allt vara bara frid och fröjd.
Jag har alltid varit en godhjärtad, snäll och klok person. Men av någon anledning hamnar jag ibland i situationer där jag agerar på ett sätt som strider mot den person jag vill vara.
Som nu. Jag tror jag vet vad jag vill. Men det finns hinder som gör att jag inte kan få det jag vill precis nu, och inte borde agera på ett visst sätt. Men eftersom jag vet att hindren inte kan försvinna än på ett tag av olika anledningar, så agerar jag ändå på det sättet som jag inte borde. För att jag är rädd att tappa bort det jag vill ha, på vägen.
Krångligt och frustrerande.
Hej
Därför ska jag skriva här. Och så kanske det känns lite bättre.
Det börjar här.
